8 / 44
aktivt skogsbruk · 8
Men så kom lågkonjunkturen och jag tänkte att jag i alla fall kunde
pröva skogsbruksskolan. Och sedan var jag fast!, ler Nils som upp-
skattar Kerstins a
f
ärsmannaskap till fullo. Tillsammans optimerar
de utfallet genom att planera och samordna insatserna.
– En gång hade jag en besökare som kommenterade att fastig-
heten var välskött och att insatserna var gjorda i rätt tid. Då blev
jag jätteglad. Det är den bästa komplimangen man kan få!, säger
Kerstin.
– Just nu arbetar vi aktivt med att bygga upp virkesförråden och
jag är försiktig med avverkningar. I ärlighetens namn så har jag
tagit ut lite för mycket tidigare. Min grundtanke är att det som
skogen genererar ska gå in i fastigheten igen. Bland annat har vi
investerat i nya och förbättrade skogsbilvägar. Här och var har vi
också anlagt mindre bilvägar för privat bruk, så att jag, jägarna och
mina turister kan ta sig fram, berättar Kerstin som alltid har en
burk 5-56 i fickan.
– Smörjer man upp bommarna varje gång man ska igenom så
håller de sig fina…
Ett öga på marknaden
Så, vad förväntar hon sig då av samarbetet med Sydved?
– Först och främst ska det finnas ett ekonomiskt tänk. Min sam-
arbetspartner i skogen ska också vara mitt öga på marknaden. Jag
vill få tips och råd om vilka sortiment som är gångbara för tillfället.
Om det är mer lönsamt att skriva kontraktet i dag istället för om en
månad, så vill jag att min Sydvedare gör mig uppmärksam på det.
– För det andra så uppskattar jag att Sydved har bra entrepre-
nörer. De är skickliga och tycks trivas med organisationen som de
jobbar för. Det verkar finnas ett gott ledarskap. Sedan förväntar
jag mig inte att min Sydvedare ska hjälpa mig att planera bommar
och vägar eller beskära ett vårdträd. Men jag blir förstås väldigt
glad och tacksam när det händer!
Så har också de två generationerna Sydvedare på Braxmaviken
förärats ett hederstecken. Kerstin har döpt skogsbilvägarna efter
personer som betytt mycket för fastigheten och numera finns även
«Densborns väg».
– Fast jag har inte hunnit få upp skylten ännu, men tanken är
att den ska vara av samma modell som den här, säger Kerstin och
pekar ut en skylt som det står Pettersson på. Pettersson, det var
skogvaktaren på Forsvik på den tiden man höll sig med en egen.
Älgarna saboterar
Enda smolket i glädjebägaren är älgarna. Älgbetningsproblematiken
är ett faktum på Braxmaviken som har många föryngringar som
är hårt angripna. Plantorna är ätna in till bara stammen och på
vissa håll är de knäckta på till synes rent okynne. Nils och Kerstin
försöker begränsa skadorna genom att tänka smart. De håller igen
på röjningen i bestånden som gränsar till föryngringsytorna. För-
hoppningen är att detta ska erbjuda älgarna så pass mycket foder
och sysselsättning att plantorna får komma upp i lugn och ro. Jakten
planeras också strategiskt, men till syvende och sidst är det ökad
avskjutning i hela älgskötselområdet som måste till.
Men just nu är älgjakten långt borta. Turisterna har börjat anlända
till Braxmaviken och Kerstin har fullt upp med att vara värdinna.
Och så ska familjen ha sitt. Döttrarna med familjer – totalt har det
blivit fem barnbarn och ett sjätte är på väg – kommer gärna och
hälsar på.
– Det roliga är att de alla tre har gift sig med män som jagar och
kan köra traktor. Det är ju alldeles lysande!, skrattar Kerstin och
serverar franska mandelbiskvier med en doft av apelsin. Det är
nämligen till södra Frankrike och den lilla byn Vence som Kerstin
åker när hon själv vill koppla av. Här njuter hon av den provençalska
livsstilen tillsammans med sin nya livskamrat Jan.
– Vi brukar säga att vi är kompanjoner, eller
compagnons
som
fransmännen kallar det. En alldeles förträ
l
ig beskrivning!
o
VAD VILL DU MED DIN SKOG ?
EKONOMI
| NATUR&KULTUR | REKREATION | TRADITION
Sol ute, sol inne. På Braxmaviken Gård vilar inga ledsamheter. Kerstin ser till att hålla alla byggnader
i gott skick – och mangårdsbyggnaden är smakfullt inredd i ljusa kulörer.