7 / 44
aktivt skogsbruk · 7
så mycket på vad som växte där. Nu ser jag skogen med helt andra
ögon, resonerar Ingrid somockså har gått kursen i hållbart familje
skogsbruk vid Linnéuniversitetet i Växjö.
Egen business
Birgitta delar samma erfarenhet.
– Jag skulle vilja påstå att jag tänker mer åtgärdsorienterat. Jag
ser direkt om det behöver röjas. Och ju mer jag lär mig om skogen,
desto större blir insikten att jag aldrig kommer att bli fullärd.
– Jag är skogsbrukschef och Birgitta ekonomichef, skämtar Ingrid.
Men blir de då aldrig osams? Skog, mark och jakt brukar ju vara
sånt som startar krig.
– Det har inte hänt hittills. Sedan kan vi ha livliga diskussioner.
Men osams, nej…Besluten fattar vi tillsammans och då är vi eniga.
– Vi njuter av att ha Katrineberg som vår egen lilla business,
oberoende av våra familjer. Det är jätteroligt att få göra det här
tillsammans, intygar Birgitta.
A
f
ärsmålet är att Katrineberg ska bära sig självt. Inkomsterna från
skogen går tillbaka in i fastigheten. Tillsammans med inkomsterna
från hyror och arrende från jord och jakt ger nettot möjligheten att
hålla gården och dess byggnader i stånd. Ett eget litet grustag står
för självförsörjningen vid underhåll av skogsbilvägarna.
Men somalltid när man har skog, så finns det orosmoln. I Katrine
bergs fall är det viltet. Här finns mycket älg med ett gott öga till tall
och vildsvinen trivs på de bördiga markerna. Det kronhjortsbestånd
som finns i trakterna har också ställt till med en hel del skador på
granskogen.
–Men ansvariga för kronhjortskötselområdet lät skjuta av en del
djur för några år sedan och nu har det blivit mycket bättre, säger
Ingrid.
Det här med förtroende
Birgitta och Ingrid lever ett aktivt liv och tillbringar stor del av tiden
utomhus. Ett gäng fyrbenta kavaljerer utgör ständig uppvaktning.
Birgittas engelska springer spaniel Hampus, 10 år, gör viss a
f
är av
sin mognad och höjer lite överseende på ögonbrynen åt Ingrids
svarta labrador – yrvädret Charles, åtta månader. I mitten, lite
kluven mellan systersonens valpglädje och Hampus värdighet står
Charles morbror Douglas och piskar med svansen. Det är tur att
Sydvedare Martin Johnson har bullat upp ordentligt, för rätt var
det är så fattas det en räkmacka…
– Vi brukar ses några gånger om året för att gå igenom fastig-
heten och diskutera åtgärder. Och självklart ska man ha med sig
en fikakorg när man ger sig ut i skogen, konstaterar Martin, fullt
medveten om att han kommer att sätta press på sina kollegor.
Martin och Sydved var en av flera aktörer som fick lämna anbud
på de första gallringar som skulle göras efter att Birgitta och Ingrid
hade tagit över.
Birgitta och Ingrid njuter av att ha Katrineberg som sin «gemensamma business». Diskussionerna kan vara livliga men besluten är alltid enhälliga.