43 / 44
| SKOGSLIV
Praktfull med sina tydliga ränder och taggiga fenor. Enligt sägnen fick abborren sin
vackra teckning när Sankte Per tappade sina nycklar i en dammoch abborren vägrade
hjälpa till att ta upp dem. De andra fiskarna blev då så arga att de randade (slog)
abborren så hårt att ränderna sitter i än idag.
anligtvis blir abborren
20–40 centimeter lång.
Riktigt stora honor kan väga uppemot 2 kilo. Svenska
rekordet för sportfiske lyder på 3,15 kilo och abborren
fångades i Hällers myr i Lysekils kommun.
Abborrens
j
äll är kamformade ochpå främre delen av huvudet finns
mun, underkäke, ett par näsborrar och ögonlockslösa ögon. På de
bakre sidorna finns gällocket som skyddar gälarna. Med hjälp av sitt
så kallade sidlinjeorgan, som är känsligt för vibrationer, känner den
av tryckförändringar i vattnet. Det gör att den kan lokalisera rörelser
från andra vattendjur och navigera e
f
ektivt. Buk- och analfenorna är
karaktäristiskt röda. Den främre ryggfenan är taggig och vass.
Taggigheten gav namnet
Företrädesvis är abborren bottenlevande, men stora abborrar jagar
ofta ytligt levande stimfiskar som löja och stämpå kvällen. Den trivs
framförallt i sötvatten i skogsjöarna, men lever också i Östersjöns
bräckta vatten.
Abborre hette ursprungligen
aghborre
, där
agh
betecknar något
spetsigt och tandat. Alltså efter sin taggiga ryggfena. Borre har
också betydelsen taggigt (jämför till exempel med kardborre). Borre
återfinns också i tyskan,
barsch
, och engelskan,
bass
(
seabass
=havs-
abborre). Såklart är det också språkligt besläktat med taggiga och
spetsiga verktyget borr.
o
ABBORRE
[ Perca fluviatilis ]
{ text: David Söderlind }
foto:
Magnus
Melin