Background Image
Previous Page  33 / 44 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 33 / 44 Next Page
Page Background

aktivt skogsbruk · 33

| SKOGSLIV

framför dig ligger

ett stenblock om

72

×

72

×

72 cm. Det väger ett ton. Innan du får

gå hem ska det vara upphugget i 512 knott, eller

gatstenar. Du får bara betalt för de stenar som

har det exaktamåttet 9

×

9

×

9 cm. Dina verktyg

är en handslägga och en uppsättning olika

små borr och klyvspett...»

Ted Eriksson är guide på Stenhuggerimuséet i Hunnebostrand

och bidrar med sin berättelse till känslan av tidsresa.

– Arbetsdagen började vid fem på morgonen och slutade åtta

på kvällen. Från det att du var 13 år kunde du få jobb i något av

de många stenbrott som växte fram på Bohuskusten i början på

1900-talet.

Unik bohusgranit

Råvaran, bohusgraniten, var unik och eftertraktad. Framför allt för

att den var klyvbar på tre håll; svall (horisontellt), ståklyv (vertikalt)

och vinkelrätt mot ståklyvet, den så kallade tvärsen.

– Bohusgraniten har dessutomnaturliga svallklyv, så stenhuggaren

behövde inte bryta loss den i underkant. Det har naturen redan

sett till, berättar Ted Eriksson.

Det här var egenskaper som gjorde bohusgraniten lämplig till

att producera stenblock i olika storlekar. Från minsta gatsten till

stora byggnadselement.

– Har du en gatsten i handen kan du ana de olika klyven, tydligast

blir tvärsen som har en ruggig och sträv yta jämfört med de övriga.

Från berg till gatsten

Den erfarne stenhuggaren kände sitt berg, fortsätter Ted sin berät-

telse. Naturliga svarta ränder avslöjade svallklyven. Och

naturliga sprickor indikerade hur ståklyvet skulle läggas.

Sedan var det «bara» borra sig ner…

– Tre man krävdes; en vände borr (som ett långt

järnspett) och två slog med varsin fejsel (stor

slägga). När borret nästan var nere i svallklyvet

fylldes hålet med lite bergskrut och så sprängdes

stenen loss. I sprickan som bildades hälldes finkrut och med det

kunde stenen «hoppa ut» någon meter till så att man fick plats

för att med muskelkraft och spett flytta stenen.

Vi pratar här om stenblock som kunde vara någon meter högt

och 8–10 meter långt. För att kunna påbörja arbetet med att hugga

ner det till mindre block behövde man vända det ett kvarts varv.

Det gick åt många män för att rubba ett sådant block…

1 slag i sekunden

Med handslägga och små klyvspett började sedan stenhuggarna

hugga ner blocket.

– I mitten på blocket gjordes en rak linje med en ritsmejsel. Där-

efter frammed 16mm borr och handslägga för att göra fingerdjupa

hål längs med linjen. Varje hål tog ungefär femminuter och krävde

ungefär 200 slag.

Alltså 1 slag i sekunden, berättar Ted och slår på borret rytmiskt

ett par gånger, ett metalliskt ljud som skär genom det mesta.

p

Det är en idyllisk sensommarmorgon i Hunnebostrand. Sommarturisterna

har lämnat. Men inte solens strålar. Och definitivt inte fiskmåsarna som

skrattar hest i hamnen. Den smala vägen upp på berget bjuder inte bara

på fina skärgårdsvyer. Den tar dig ocksåmed på en tidsresa. När du kliver in

på Stenhuggerimuséet är det 1935. Och du ska påbörja dagens arbetspass…

+

{ text & foto: David Söderlind }