33 / 44
aktivt skogsbruk · 33
| SKOGSLIV
framför dig ligger
ett stenblock om
72
×
72
×
72 cm. Det väger ett ton. Innan du får
gå hem ska det vara upphugget i 512 knott, eller
gatstenar. Du får bara betalt för de stenar som
har det exaktamåttet 9
×
9
×
9 cm. Dina verktyg
är en handslägga och en uppsättning olika
små borr och klyvspett...»
Ted Eriksson är guide på Stenhuggerimuséet i Hunnebostrand
och bidrar med sin berättelse till känslan av tidsresa.
– Arbetsdagen började vid fem på morgonen och slutade åtta
på kvällen. Från det att du var 13 år kunde du få jobb i något av
de många stenbrott som växte fram på Bohuskusten i början på
1900-talet.
Unik bohusgranit
Råvaran, bohusgraniten, var unik och eftertraktad. Framför allt för
att den var klyvbar på tre håll; svall (horisontellt), ståklyv (vertikalt)
och vinkelrätt mot ståklyvet, den så kallade tvärsen.
– Bohusgraniten har dessutomnaturliga svallklyv, så stenhuggaren
behövde inte bryta loss den i underkant. Det har naturen redan
sett till, berättar Ted Eriksson.
Det här var egenskaper som gjorde bohusgraniten lämplig till
att producera stenblock i olika storlekar. Från minsta gatsten till
stora byggnadselement.
– Har du en gatsten i handen kan du ana de olika klyven, tydligast
blir tvärsen som har en ruggig och sträv yta jämfört med de övriga.
Från berg till gatsten
Den erfarne stenhuggaren kände sitt berg, fortsätter Ted sin berät-
telse. Naturliga svarta ränder avslöjade svallklyven. Och
naturliga sprickor indikerade hur ståklyvet skulle läggas.
Sedan var det «bara» borra sig ner…
– Tre man krävdes; en vände borr (som ett långt
järnspett) och två slog med varsin fejsel (stor
slägga). När borret nästan var nere i svallklyvet
fylldes hålet med lite bergskrut och så sprängdes
stenen loss. I sprickan som bildades hälldes finkrut och med det
kunde stenen «hoppa ut» någon meter till så att man fick plats
för att med muskelkraft och spett flytta stenen.
Vi pratar här om stenblock som kunde vara någon meter högt
och 8–10 meter långt. För att kunna påbörja arbetet med att hugga
ner det till mindre block behövde man vända det ett kvarts varv.
Det gick åt många män för att rubba ett sådant block…
1 slag i sekunden
Med handslägga och små klyvspett började sedan stenhuggarna
hugga ner blocket.
– I mitten på blocket gjordes en rak linje med en ritsmejsel. Där-
efter frammed 16mm borr och handslägga för att göra fingerdjupa
hål längs med linjen. Varje hål tog ungefär femminuter och krävde
ungefär 200 slag.
Alltså 1 slag i sekunden, berättar Ted och slår på borret rytmiskt
ett par gånger, ett metalliskt ljud som skär genom det mesta.
p
Det är en idyllisk sensommarmorgon i Hunnebostrand. Sommarturisterna
har lämnat. Men inte solens strålar. Och definitivt inte fiskmåsarna som
skrattar hest i hamnen. Den smala vägen upp på berget bjuder inte bara
på fina skärgårdsvyer. Den tar dig ocksåmed på en tidsresa. När du kliver in
på Stenhuggerimuséet är det 1935. Och du ska påbörja dagens arbetspass…
+
{ text & foto: David Söderlind }